Det är med stor förtjusning som jag ser att ingen gått i snön innan mig. Det är jag som får sätta mina spår allra först i den orörda snön. Stora privilegier som kommer med morgonpromenader. Jag hann tillbaka innan någon annan gått ut, så nu kan man se både min väg ut och tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar